Olivplaneten
Oliver och Felix sitter och äter oliver. Det är bådas favoritmat. Dom kan inte leva utan oliverna, men dom har ett problem, burken håller på att ta slut. Oliver säger att dom ska spara dom sista oliverna till senare. Oliver är en stor olivgrön katt. Felix är en liten nyfiken pojke på 7000 melonår. Dom bor på melonplaneten, helt fel planet eftersom dom älskar oliver. Oliverna på melonplaneten håller på att ta slut. Det är en stor katastrof. Människorna på olivplaneten brukar leverera oliver en gång i månaden, men dom har inte kommit på tre månader. Det stora problemet är att ingen vet var olivplaneten ligger och då menar jag ingen i hela universum.
Nästa dag åt Oliver och Felix en annorlunda frukost. Oliverna hade tagit slut sent på kvällen. Dom fick äta meloner istället. Det var inte alls vad dom hade tänkt sig. Men när dom gick ut i trädgården fick dom se något märkligt som dom blev mycket glada över. I grannen Oskars trädgård hade det vuxit upp en jättestor oliv. Oliver tog ett skutt bakåt och sa:
- Det måste vara kärnan vi kastade i hans trädgård!
Dom gick fram till oliven och stod bara och gapade. Den var verkligen enorm. Oliver och Felix visste inte riktigt hur dom skulle göra.
- Jag tycker vi äter upp den, sa Oliver.
- Vi kan äta så att det blir som ett hus, tyckte Felix.
Dom satte igång uppifrån. Det tog inte så lång tid för dom att äta eftersom dom hade längtat efter oliver så mycket. På en kvart hade dom ätit upp allting utom kanterna. Oliver och Felix kröp ner i oliven. Det var riktigt mysigt där inne. Oliver tyckte att dom skulle ha ett fönster så att dom kunde titta ut. Jag tror inte att dom har varit så lyckliga nån gång. Tänk att bo i en oliv, det är som en dröm. I alla fall för Oliver och Felix.
- Vi skulle kunna bo här, sa Felix.
- Ja! vi går och hämtar lite saker.
Dom hämtade först filtar och stolar, sen ett bord.
- Det kan bli ett problem, sa Oliver.
- Vadå?
- Jag tror inte att Oskar låter oss bo i hans trädgård.
- Det har jag inte tänkt på.
Efter en stund sa Oliver:
- Ett problem till…
Oskar kom gående mot dom och han såg inte glad ut
- Jag önskar att jag bara kunde försvinna härifrån. Vad ska vi göra?
- Inte vet jag.
Sedan hände något mycket märkligt. Oliven lyfte från marken.
- Hjälp! Vad händer?
- Vi lyfter!
Katten blev så rädd att han satte klorna i väggen. Felix tryckte sig mot väggen, men inte för hårt i fall den skulle gå i sönder. Sen gick han bort till fönstret, han såg rymden. Han tyckte det var väldigt vackert. Det flög förbi ett hus och fyra badbollar. Sedan ökade oliven farten och Felix trycktes mot golvet. Han var lika rädd som Oliver. Plötsligt landade oliven.
- Var är vi?
Oliver kollade ut genom fönstret.
- Oliver! Massor med oliver!
- Vi måste vara på olivplaneten, sa Felix.
Dom gick ut ur oliven. Några människor kom mot dom. Det var olivmänniskor och dom såg ut precis som Oliver och oliver.
- Jag har alltid velat bo här! sa Oliver.
Olivmänniskorna kom fram och började prata.
- Vilka är ni?
- Vi är Oliver och Felix, melonmänniskor. Denna oliven tog oss hit.
- Jag ser att ni har ätit av den, sa Olivbjörn.
- Oliver är det bästa vi vet och vi är så glada över att vara här.
- Då ska ni få med er lite oliver hem, sa Olivia.
Oliver och Felix tyckte att olivmänniskorna verkade mycket trevliga.
- Varför har ni inte varit hos oss på tre månader? undrade Oliver.
- Våra skepp har blivit stulna av tjuvplaneten.
- Har ni inga skepp alls?
- Nej.
- Ni kan väl åka i oliven och ta tillbaka dom?
Olivmänniskorna åkte iväg. Efter 20 minuter kom dom tillbaka med en massa skepp.
- Ni har räddat oss!
Olivmänniskorna var mycket tacksamma och tyckte att dom kunde ordna en fest för Oliver och Felix. Det blev en stor olivfest och alla hade jättetrevligt. Det kom några olivgröna katter till festen. Det tyckte Oliver var roligt. Men Oliver och Felix längtade ändå hem. Det var lite sorgligt att lämna olivplaneten, alla var ju så snälla. Dom fick ett miniskepp att åka i. Dom lovade att komma tillbaka snart.
Detta hade varit den bästa dagen i deras liv.
Av Maja Persson